Best Coast - Always Tomorrow

Sådär ja, då gör jag ett nytt försök för femtioelfte gången.

Ibland är det mycket i vardagen som känns tungt och besvärligt och mina känslor för Always Tomorrow, av den amerikanska duon Best Coast är sannerligen besvärliga. I tron på ljusa morgondagar vill jag ge skivan ett någorlunda högt betyg och vid andra tillfällen närmar jag mig nollan på tangentbordet.

Bethanys och Bobbs musik har under många år funnits vid och på min sida och gett mig bekräftelse på mina egna tankar, som jag tycker mig finna i musiken. Under en intervju efter skivsläppet beskriver Bethany hur hon i musiken kan vara brutalt ärlig på ett sätt som hon varken är eller kan vara annars. Best Coasts musik blir närvarande och trovärdig.

På utsidan är textraderna simpla och o-invecklade i enklare verser och repetitiva refränger. Men lika intressant som det som faktiskt sjungs är allt det som inte sjungs, för i kontexten av röstläget, sarkasmen, undertoner av hysteri och desperationen samt det på utsidan så enkla och lättsamma, döljer sig mycket mer. Denna underliggande dimension kan också breda ut sig till den ackompanjerade luftiga, enkla och nästan punkiga tappningen av surf/indie-rock. Best Coast storhet ligger inuti det simpla och oskrivna.

And my best friend, he's getting older
Right before my eyes.

Best Coasts femte skiva Always Tomorrow andas uppbrott, frigörelse, mognad och hopp - precis som titeln hintar om. Mycket av nämna teman i låtar som Master of My Own Mind, eller For The First Time rimmar illa med livet i Corona-isolation och jag känner inte igen mig i ett uppsprucket mörker och att med mognad kunna dra lärdomar av att blicka tillbaks i backspegeln. Jag blir snarare en främling här.

Naturligtvis kom Corona och allt vad det innebär för mental (o)hälsa med sämsta tänkbara tajming för Best Coasts femte album, men jag undrar även om det inte är något annat som gör att mitt signerade exemplar av albumet inte känns lika spännande som de tidigare plattorna. Texterna är ibland alltför beskrivande, så att den underliggande dimensionen nästan försvinner och då mister musiken mycket av sitt värde. Försökte Best Coast med för mycket? Less is more!

Bobbs ackompanjemang är något mer avancerad nu och i sina bästa stunder fungerar det utmärkt. Skivans höjdpunkt Graceless Kids är ett exempel på när musiken med några fler taktbyten och fraser drar åt välkomponerad traditionell rock. Låten har en underbar inledande fras som refererar till låten I Don't Want To Be As They Want Me To Be från just "years ago" och en stark avslutning.  Avslutande Used To Be är aningen dovare och Best Coast lyckas skapa en tung och på samma gång välkomnande atmosfär.

Always Tomorrow kan tyckas vara en mognare skiva  av Kalifornien-duon, men för mig blir betyget inte lika högt som jag hade hoppats. Från att ha varit lite kaxiga, halvironiska och självsäkra , är de under svagare stunder på Always Tomorrow som en medioker rockgrupp. Rock på halvfart kryddad med visdomsord är inte idén om Best Coast.

Bäst: Graceless Kids, Everything Has Changed och Used To Be.

Betyg 11/20

PS. 1. Var tog alla Kalifornienreferenser vägen?

PS. 2. Progressionen från debutskivan Crazy For You till fjärde skivan California Nights kan vid första lystring beskrivas som en resa längs räta linjen från punkt Surf/indierock mot punkten Blink 182. Naturligtvis är det inte så enkelt alls, utan låt mig istället få presentera Best Coast-grafen. I den kan jag pricka ut samtliga skivor och låtar.