Björk, Cornucopia, London 19/11/19

Just nu sitter jag på tåget mellan Duisburg och Hanover, på väg hem från London där jag såg Björk på O2-Arena tillsammans med över 20 000 personer. Jag hade en toppenplats en bit upp, mitt framför scen - och vilken scenshow det var!

Jag har aldrig sett och kommer nog heller aldrig att se en lika helgjuten och vacker scenshow som denna, med videoinstallationer med figurer och varelser som formas till, av och med musiken. Det är liksom inte nog med att Björk skapar en musik som gör henne helt unik, utan under knappa två timmar bildar också hennes musik ett ännu större sammanhang tillsamans med den vackra videoinstallationen. En videoinstallation som i sig skulle höra hemma på vilket modernt konstmuseum som helst.

Symbiosen med den vrålsnygga videoinstallationen både hjälper och stjälper de nyare verken eftersom man både får lite hjälp på traven att greppa musiken, samtidigt som de också får en att nästan glömma just musiken. Jag har dock fortfarande inte riktigt lärt mig den nyaste skivan Utopia och kan därför tycka att det var för många nya låtar från just den skivan som spelades nu på O2.

Med detta sagt så är det troligt att jag nu kommer säga att de gamla och mer kända låtarna var bäst under kvällen, eller?

Nej, för Body Memory var konsertens absoluta höjdpunkt och fullpoängare. Var det här symbiosen mellan musiken och videon var som starkast? Det kan ha varit så, för jag satt nästan häpen och sögs in i Björk 2019, när hon är som allra bäst och som mest storslagen. Absolut fullpoängare för denna Utopia-låt! Det var också här som de elektroniska ljuden fick överhanden över flöjterna, vilket jag ser som positivt.

De mer kända låtarna var bra, men ibland lyfte de inte till den nivå av extas som jag hade velat. Björk avslutade konserten med att tacka London och presentera manskapet och musikerna på scenen och när hon presenterade flöjtsektionen sade hon "Fluets rocks!". Till en viss gräns kan jag tycka och saknade därför lite av det intensivt experimentella och det vilda från Volta-turnén, som just ger mig extas.

Utopia handlar på något sätt om klimatfrågan, fast med Björks egna ord, i Björks egna kompositioner - Björk och ingen annan. Och klimatkampen i dag karaktäriseras av Greta Thunberg och därför är det inte helt konstigt att hon pratar i en video innan extranumren. Men Utopia är Björk och inte klimatpolitik och jag vill egentligen slippa frågan om skolstrejk för klimatet och skolstrejk för kärnkraft i detta forum. Greta är dock ansiktet för en ny generation och därför känns hon inte helt malplacerad i sammanhanget och dessutom så har Björk och Greta några liknande personlighetsdrag, då de lätt dras till det svarta eller vita - och inte emot det gråa däremellan.

Konserten är bland de trivsammaste konsertupplevelser jag haft. Jag kunde njuta av musiken och videoinstallationerna och när de samspelade som bäst så blev jag nästan golvad. Som tur är satt jag i min stol och kunde således bara må bra.

Betyg: 15/20

Bäst: Mycket var bra. Dock var Body Memory i en helt egen nivå!