The National - I Am Easy To Find

Man ska aldrig lita på en försäljare, som det så fint heter. Bat For Lashes var inte 2019 års skiva och frågan är nu givetvis om The Nationals skiva I Am Easy To Find var det.

Min bekantskap med kvintetten The National från Ohio börjar en aning sent, då de varit aktiva sedan strax efter millennieskiftet och skivan I Am Easy To Find är deras åttonde. De får ofta beröm och vinner priser och i sommar ska de uppträda i Sverige.

Matt Berninger ränner efter mig med dopskålen i högsta hugg. Med sin lågmälda och lika predikande sångröst håller han dopkaret i händerna, som innehåller en musik som är sval, svalkande och som på något sätt ska få mig att uppleva gudomlighet. Så frireligiös låter Matt Berninger faktiskt! Gräver man bara tillräckligt i denna dundersmarta musik, så finner man det gudalika.

Nej, jag gör inte det.

För I Am Easy To Find låter originell och säregen, vilket ju brukar vara ett vinnande koncept för mig och musik. Dock inte denna gång, eftersom musiken aldrig greppar tag om min själ och jag kan därför inte som lyssnare ge musiken det gensvar som den behöver.

Som ett litet lätt propellerplan lyfter skivan vid start och pruttar ut lite luft, för att sedan surra runt i sin egen värld och gör sig aldrig till för att varken sjunka ned lite och närma sig mig, eller för att göra något riktigt oväntat och spännande. Aningen rastlös blir jag och tänker: När ska det hända?

Jag skulle inte säga att I Am Easy To Find kraschlandar, utan snarare att den inte landar alls. Musiken vill vara något som den aldrig blir för mig och de starkare låtarna är intressanta under alldeles för få lyssningar innan Bäst före-datumet gått ut.

Bäst: Hey Rosey, Dust Swirls och The Pull Of You som har bra trummor.

Betyg: 6/20