Om jag av en händelse skulle ställas i en situation där jag är tvungen att välja en musikgenre - bara en, så skulle jag säga elektroniskt.
Varför?
Jo, det kan jag berätta mer om i ett inlägg här senare, som mer kommer likna ett kärleksbrev.

Låtar, skivor och musik som kräver en ansträngning och koncentration av lyssnaren är sådana som jag uppskattar av anledningen att jag tänker att det måste finnas ett djup i och en tanke bakom musiken. En belöning som utkristalliseras när man dedikerat lyssnar flera gånger. För mig som högkänslig, så har heller inte första intryck särskilt stor...

Förhoppningsvis har det inte gått någon förbi att jag älskar det brittiska - litteraturen, humorn och framför allt musiken. Den typiskt brittiska musiken kan beskrivas som ärlig, jordnära, uppriktig och äkta.

Frågeställningen jag på förhand hade när jag köpte Warpaints Heads Up och sedan lade den på skivspelaren var om hela skivan höll samma klass som låten The Stall, som jag på förhand nästan lyssnat sönder. Svaret på frågan är nej och på följdfrågan om skivan var värd köpet ändå, så är svaret Ja